stöter han honom tillbaka i lågorna i samma ögonblick som det brinnande taket brakar ned öfver Varner. Soldaterna framträda nu och lägga händerna på George, som utbrister: ”Min son, afsky spel, du ser dess rysliga följder. — Dyra maka, förlåt! — Måtte dina dygder vinna belöning och dina förböner utverka den evige förbarmarens nåd för brottslingen.”
”Don Juan” repriserades 4 december. Efter fru Sevelins afgång utfördes Elviras parti af fru Enbom, som visserligen hade en klangfullare och friskare röst än den förra, men saknade hennes lätthet och finess i löpningarna samt hennes scenvana, ehuru bägge damerna voro lika odramatiska. Under Henriette Widerbergs periodiskt inträffande otjänstbarhet fick den nyligen till aktris utnämnda eleven, konstnärsparet Lindströms nittonåriga dotter Karolina öfvertaga doña Annas parti, som enligt Raphael Mitjanas åsikt är Salzburgmästarens kanske mest storstilade skapelse. Hon sjöng visserligen bra, men spelade mycket illa. När Anna full af förtviflan skall kasta sig ned öfver sin faders döda kropp, såg mamsell Karolina så glad och förnöjd ut och klappade honom så hjärtligt, att åskådarna ovillkorligen fick den föreställningen, att det bestämdt icke var så farligt med guvernören, utan att han snart skulle vakna upp igen ur sin tillfälliga slummer. Hennes mor däremot, Elise Frösslind, var ännu alltid samma lifliga, barnsligt fåfänga, lättsinniga, ömma och undergifna Zerlina som förr. Den svåra sjukdom, som
