124
mycket uttänjd. — Hvilket mäktigt intryck sceniska framställningar kunna utöfva på sjuka samveten, därom har man hört otaliga historier. Och det är ju gifvet, att dessa taflor ur lifvet, som de se upprullas inför sina ögon, och som kunna tillämpas på dem själfva, måste verka starkare än till och med åhörandet af den vältaligaste predikan. Ytterligare ett exempel på detta lämnar en händelse, som tilldrog sig i Paris omedelbart efter första representationen af denna dram, hvilken där vann ett stort bifall. Tidigt påföljande morgon mottog författaren efterföljande bref, som var skrifvet med darrande hand af en gammal dam, en moder: ”Min herre! Jag bevistade i afton jämte mina barn föreställningen af Eder ”Malvina”. När jag var hemkommen och min äldsta dotter och jag voro allena, kastade hon sig till mitt bröst och tillstod under tårar, att hon haft i sinnet att förena sig med en ovärdig man. Ert drama har öppnat ögonen på henne, väckt hennes samvete och utplånat hennes passion. Hennes ånger är uppriktig, detta har hon bekänt vid modershjärtat. Hela min familj sofver, blott jag och min dotter vaka och gråta af glädje och tacksamhet. Aldrig skall Ni få veta våra namn, men var öfvertygad, att Ert namn städse skall vara heligt för oss. Må detta medvetande hafva något värde för Eder, som räddat hennes heder och hennes framtid.” Att dessa rader kommo författarens hjärta att klappa af stolthet säger sig själft. Han visade dem ofta för sina vänner och förvarade brefvet omsorgsfullt bland sina dyrbaraste minnen, där det också påträffades efter hans död. — En liknande tilldragelse, ehuru af mera
