Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
125

muntrande beskaffenhet, inträffade i mars 1835 i Genève vid uppförandet å därvarande teater af Kotzebues ”Les deux frères ou la Réconciliation” (= ”Brodertvisten”). Den omtalades genast i lokalpressen och spred sig sedan Europa rundt. En dam med atletiska former, som under pjäsens gång dragit publikens uppmärksamhet till sig genom sina häftiga, krampaktiga snyftningar, banade sig vid föreställningens slut väg öfver bänkraderna, öfver knän, händer, klänningar och schalar, följd af svordomar, nödrop och skratt fram till en liten tjock herre, som stod i en vrå, och ropade till honom med af tårar halfkväfd röst: ”Anton! har du ett hjärta?” ”Jag förstår dig, syster!” svarade han i upprörd ton. De föllo i hvarandras armar under de kringståendes jubel, och så slutades till advokaternas stora sorg en process, som räckt i runda tio års tid.

Några dagar efter ”Malvinas” uppförande gafs den andra nyheten, Aubers enaktsoperett ”Concerten på hofvet”, som handlar om en liten intrig, iscensatt af den tyske furstens (Wennbom) italienske teaterintendent (Lars Hjortsberg) för att hindra den fransyska sångerskan Adèle (Mat. Ficker) att genom sin debut på teatern uttränga en hans landsmaninna (Sofia Milén) från första aktrisplatsen vid hofvet. Planen misslyckades genom mellankomsten af Adèles tillbedjare, en ung målare (Sällström), och debuten på teatern förvandlas till en konsert på hofvet. Teaterintendenten släpper dock icke taget, utan lyckas förvirra Adèle genom sitt nedriga anförande af orkestern. Hon kommer af sig, och fursten ämnar just aflägsna sig, då hon återvinner hans gunst