Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/132

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

126

genom att raskt kasta sig ned vid pianot och ackompanjera sig själf till en annan aria, som hon sjunger briljant. Under allt detta virrvar har den förrädiske intendenten emellertid glömt att ge återbud åt sina hvisselpipor på teatern för debutanten, och hans kära väninna återkommer nu storgråtande af raseri och förtviflan från teatern, där hon i stället för sin rival blifvit uthvisslad. Hjortsberg lär hafva varit mycket rolig som den brytande sydlänningen och Matilda Ficker särdeles intagande som Adèle. Däremot ansågs m:ll Milén, trots obestridliga framsteg, sakna skick och later för en dam comme il faut. Operetten kunde ej ges mer än tre gånger. — Sedan Henriette Widerberg åter blifvit tjänstbar — hon sjöng i ”Slottet Montenero” 5 februari — kunde Sällström få sin recett den 8, hvarvid naturligtvis ”Fra Diavolo” gafs med sedvanligt bifall. Honom till ära spelade hofkapellet mellan akterna uvertyren till ”Wilhelm Tell”, och Andreas Gehrman utförde en konsert för violoncell med öfligt mästerskap.

*

Schillers i all sin obändiga kraft snilleglödande ungdomsdrama ”Röfvarbandet” framfördes 20 februari 1834 för första gången på vår kungliga teater. Såsom dramatiskt arbete tål det numera ingen kritik, men man bör vid styckets bedömande taga i betraktande tiden, då det skrefs. Dygdiga röfvare, känslosamma bofvar, människor med sentenser på läpparna vid alla lifvets mest kritiska förhållanden kunde då ännu med originalitetens anspråk göra effekt på scenen. — År 1775 lästes i Schwäbisches