Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
141

behagliga och öronsmekande melodier. Jag nämner exempelvis introduktionskören, duetten mellan muraren och smeden, andra aktens final och fruarnas roliga grälduett. Vår publik mottog operan med lika mycken köld som man gjorde i Köpenhamn, då den där togs upp 1827. Den klassiska musikens förkämpar hade utbredt den åsikten, att den franska konsten var lättfärdig och ovärdig att i Danmark vinna bifall. Premiärpubliken förhöll sig därför mycket reserverad, ända tills grälduetten i tredje akten fick bukt med deras motsträfvighet och tillförsäkrade operan ett under årens lopp växande bifall. I Stockholm applåderade man Matilda Fickers aria i andra akten samt baletten. Redan tredje gången var det endast halft hus, och den gick ej mer än sex gånger. Först på 1860-talet togs den upp igen och hade, när den senast stod på affischen 1912 hunnit gifvas öfver åttio gånger. Sällström sjöng på premiären titelrollen, Fahlgren smeden Baptist, Lindström Irmas älskare Léon, Matilda Ficker Irma, Milén hennes sällskapssyster Zobeide, Elise Frösslind murarens hustru Henriette och Karolina Bock grannfrun Bertrand. George Grove anser ”Muraren” vara Aubers mästerverk inom den komiska operan.

Otto af Wittelsbach”, ett historiskt femaktsskådespel af Münchenprofessorn Frans Babo, gafs fem gånger under april månad. Det var skrifvet femtio år förut, då Schiller ännu icke efter Shakspere skapat det romantiska dramat, och var en svag efterhärmning af det enda stycke som då förtjänade detta namn, och som utgjorde hela Tysklands förtjusning: