Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
145

då återkommit till Stockholm likaledes en stor konsertaria af Mozart. Beer själf spelade ett par violinkonserter, den senare med pianoackompanjemang af hans dotter Ida. Hans hustru utförde en konsert för piano af Beethoven (Ess-dur). Konserten afslöts med att hofsångaren Berg sjöng Nicanders för tillfället skrifna ”Konstnärens öde” på melodien ”La sentinelle” af Hummel med obligatackompanjemang för piano, fiol och violoncell af herr och fru Beer och herr Gehrman. Poemets sista rader lyda:

” — — bort han går,
men gömmer flydda dar i minnets sköte
Och med de sina hand i hand
han yttrar här de sista afskedsorden:
Ett varmt farväl åt Svea land
och kärlek för det gamla Norden!”


Torsslows recett försiggick 6 maj, hvarvid Voltaires tragedi ”Mahomet” uppfördes med Almlöf i titelrollen; Seid och Palmira spelades af Collberg och Sara Torsslow, Sopir af Fr. Kinmanson och Omar af Wennbom. Torsslow själf var nu så pass återställd, att han kunde stödd på en käpp deklamera fragment ur Lidners ”Spastaras död” med musik af Brendler och hälsades af den fulltaliga publiken med entusiastiskt bifall.

*

16 maj inträffade det högst sällsynta fallet att en svensk opera uppfördes. Då gafs för första gången ”Ryno eller Den vandrande riddaren”, skådespel med sång och dans i tre akter. Texten var skrifven af

10 — Svenska teatern VI.