146
Bernhard von Beskow i vackra klangfulla verser, och det var ursprungligen hans mening att med detta stycke hösten 1831 öppna teatern efter dess reparation. Denna plan omintetgjordes emellertid, därigenom att den unge tonsättaren Brendler, som åtagit sig musikens komposition, oförmodadt dog. — Edvard Brendler föddes 1800 i Dresden, hvarifrån fadern inflyttade till Sverige och 1802 blef flöjtist i hofkapellet. Redan som barn visade Edvard ovanliga anlag för musik, och sedan han 1823 återvändt till hufvudstaden från Visby, där han haft anställning på handelskontor, väckte han allmän förtjusning genom sina kompositioner, af hvilka de förnämsta äro melodramerna ”Spastaras död” till text af Lidner och ”Edmund och Clara”, skrifven af Torsslow, en symfoni för stor orkester, den underbart vackra sången ”Amanda” till ord af Stagnelius och den för hvarje år lika mycket beundrade högtidssången i Par Brikoll: ”I de höjda toner skalle lifvets fröjd och glädjens bud.” Om musiken till ”Spastaras död” säger Vilhelm Bauck: ”En allmän hänförelse väckte den genialiska uppfattning af det glödande poemet, den varma känsla, den lifliga fantasi, hvarmed han skildrade de skakande situationerna samt den vältänkta anordningen af det hela. Tillika öfverraskades man af den förträffliga instrumentationen, som i förening med verkets öfriga förtjänster stämplade detta till ett verkligt mästerverk.” — Sedan han fullbordat ungefär en tredjedel af musiken till ”Ryno”, afbröts hans arbete af döden 16 augusti 1831. ”Bland svenska tonsättare”, säger Adolf Lindgren, ”står Brendler i främsta ledet, och han hade, om ett längre
