Den här sidan har korrekturlästs
149
läsa i de höga stjärnor, vi drömmens gåtor tyda ut”, till hvars melodi en tillfällighet gaf uppslaget. Brendler vistades stundom på Löfholmen, och dalkullan, som brukade ro däremellan och staden, signalerade alltid sin afresa genom att blåsa i ett horn de fem tonerna h, e, d, h, h, hvilka han sedan använde såsom grundmotiv i kören.
Agnes’ stora aria, som börjar andra akten, tillhör det bästa af prinsens kompositioner, och dess sångbarhet förde den snart på allas läppar. Finalen i denna akt, framför allt duetten i dess slut, äger ett lif och ett dramatiskt