(Sällström) frieri till en rik grosshandlares (Fr. Kinmanson) dotter (Matilda Ficker). Till kupletterna voro melodierna väl valda, men stycket föll efter endast två framföranden.
*
Redan vid detta spelårs afslutning 16 juni erhöll fru Erikson sin afskedsrecett. Hon uppträdde då i en genom liflig dialog ganska underhållande tvåaktskomedi af Scribe ”Väktaren”, som hon själf särdeles väl öfversatt, och som gafs för första gången. Därefter utförde hon sin gamla glansroll i ”Preciosa”, hvars första framställarinna hon var. Efter pjäsens slut erbjöds åskådarna en vacker anblick, då teaterns förnämsta kvinnliga sujetter ur alla stater, allesammans klädda i hvita kostymer, utförde den väl arrangerade fackeldansen ur ”Gustaf Vasa” och sedan vid recettagerskans därpå följande framropning med facklorna i sina händer omgåfvo henne i en halfcirkel. Hon trädde fram till rampen och uttryckte med några väl valda ord sin erkänsla för allmänhetens stora välvilja mot henne. — Förlusten af fru Eriksons personlighet var för teatern i många afseenden kännbar, ty hon hade länge varit en prydnad för densamma. Med en mer än vanlig bildning förenade hon alla de yttre företräden en skådespelerska bör äga för att tillfredsställa de strängaste fordringar. Hon var född i Stockholm 1794. Fadern hette Lambert, son till konsertmästaren af samma namn, men hon uppkallades efter sin styffar och antogs till elev 1805. 1812 fick hon aktriskontrakt och uppträdde samma år såsom Beata
