Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

154

Trolle i ”Svante Sture”. Först vid tjugu år väckte hon uppmärksamhet genom sitt utförande af den kvinnliga titelrollen i dramen ”Hartford och Sally” och än mer såsom kejsarinnan Sofia i ”Herman von Unna”. Ett par pjäser, hvari hon under yngre år vann mycket bifall i titelrollerna, voro ”Therese eller Den fader- och moderlösa flickan från Génève”, en fransk dram, som synes hafva särdeles tilltalat dåtidens publik, samt ”Sömngångerskan”, Scribes tvåaktskomedi, i hvilken hon skördade formliga triumfer. Hon spelade äfven med rätt mycken framgång titelrollen i Schillers ”Maria Stuart”, och som ”Preciosa” gjorde sig hennes ovanliga skönhet särskildt gällande. — Efter sitt afsked uppträdde hon en tid på Djurgårdsteatern, men återvände 1836 till den kungliga scenen, och efter ett par studieresor till Paris utvecklade hennes fina konstnärsskap sina allra skönaste blommor. Det var då hon kreerade sin Katarina II i Birch-Pfeiffers effektfulla femaktsskådespel ”Gunstlingen” och sin hertiginna af Marlborough i Scribes ”Ett glas vatten”, hvilka båda prestationer med hänsyn till elegans och finess nämnas såsom något af det mest beundransvärda, som då framställts på svensk scen. Under åren 1837—42 var hon lärarinna i deklamation för teaterns elever. Sistnämnda år tog hon ånyo afsked från Kungliga scenen och uppträdde än på Djurgårdsteatern, än på Mindre teatern, än åter i landsorten vid Wallinska och Gilleska sällskapen och äfven några gånger på Kungliga teatern senast 1855. Lundgren berättar i sina teaterminnen, hur häpen han blef, när han hösten 1855 vid Gilleska truppen sammanträffade