införskrifna cigarrer, ty någon cigarrfabrikation fanns då ännu icke i Sverige. Personer, som i min ungdom lefde kvar från den tiden, omtalade, att så mycket folk strömmade till för att förskaffa sig detta kolerapreservativ, att de stodo i stora hopar utanför butiken under flera timmar tåligt afbidande den stund, då de skulle lyckas komma in. Köbildning infördes i Stockholm först år 1844 vid Karl XIV Johans lit de parade och sedan vid biljettförsäljningen till Jenny Linds gästuppträdande på Operan 3 december 1847. — Första gången man fick se en person röka cigarr i en pjäs inne på scenen var på Djurgårdsteatern under Torsslowska regimen våren 1835.
Aldrig förr hade den dramatiska scenen befunnit sig i en så brydsam belägenhet som vid början af spelåret 1834—1835, och det är förvånande, att inrättningen kunde hållas uppe och till och med föras framåt under så många vidriga omständigheter. Lars Hjortsberg, Ulrik Torsslow, Sara Torsslow, Charlotte Erikson, Elise Frösslind, Karl Fredrik Berg och Anders Collberg hade genom sällsamt samverkande orsaker på en gång lämnat den scen, till hvars förnämsta prydnader de så länge och med rätta räknats. Af de forna storheterna funnos kvar endast Nils Almlöf och inom en viss genre Per Sevelin och Karolina Bock. Bernhard Palmær utropar också i Aftonbladet 3 oktober till teatern: ”Hvar äro dina hjältar och hjältinnor? Hvar är Hjortsberg, skämtets konung med konstens och ålderdomens dubbelkrona kring hjässan — lagerkransen och
