Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/189

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
183

Enbom (se del V sid. 115). 3:o Charlotte Ficker (se del V sid. 185), som anförtroddes titelrollen i ”Emilia Galotti”, hvarom mera längre fram, och en månad därefter titelrollen i ”Preciosa”, där hon lär ha varit förtjusande. Hennes täcka ungdomliga figur lämpade sig särdeles väl för rollen, och den vackra, ehuru alldeles oriktiga kostymen fulländade hvad naturen skänkt henne. Publiken gladde sig åt att ha fått en Preciosa, som själf sjöng sin romans och icke behöfde låta någon i kulissen göra det. Hvilket intryck Webers härliga toner då ännu gjorde på musikaliska åhörare, kan man se af Gunnar Wennerbergs bref hem till föräldrarna, där han beskrifver sin Stockholmsvistelse: ”Ingenting går upp mot nöjet att se Torsslow på Djurgårdsteatern och höra Preciosa på Operan. När orkestern började den gudomliga uvertyren, så visste jag inte längre, hvar jag var”. 4:o Matilda Ficker, Charlottes ett år yngre syster (se del V sid. 185) hade redan utmärkt sig som Elina i ”Vattendragaren” och ännu mer som Rosina i ”Barberaren” och betraktades som en af Operans utmärktaste koloratursångerskor. I midten af november sjöng hon efter Elise Frösslind Cherubin i ”Figaros bröllop”. Aftonbladet var förtjust i hennes framställning, under det Allehanda kinkar vid minnet af hennes företräderska. Äfven Anna i ”Friskytten” och Zerlina i ”Don Juan” ärfde hon efter fru Frösslind. Slutligen sjöng hon i maj Georgette i ”Frondörerna” och en af genierna i ”Trollflöjten”. — Af de manliga eleverna som 1834 fingo aktörskontrakt dog unge Åhmansson i koleran 11 september,