Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
189

handlöst till marken, slutscenen afspelas med sedvanlig effekt, och ridån faller under publikens jubel. Knappast har den nått golfvet, förrän Fanny Westerdahl bestört springer fram till Dahlqvist, skrikande: ”Kors i all världen! Georg, hur är det fatt med dig?” — ”Tack, Fanny!” utropar denne och reser sig upp med blodet sipprande ur såret, ”Herre Gud! hvad du var sublim!” — och han slöt henne hänryckt i sin famn.

Georg Dahlqvist. Efter teckning af M. Röhl.

Ännu i slutet af 1870-talet var man lika slarfvig med regien. Då gafs på Dramatiska teatern en italiensk komedi ”Själfmordet”, där hjälten, spelad af Axel Elmlund, i slutet af första akten efter en lång monolog skjuter sig för pannan och faller. Femte gången pjäsen gafs, klickade revolvern, och hur