Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/207

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
201

slottets grafhvalf. Till skydd tar han med sig dolken, som hänger på väggen, och som genomborrat stamfruns hjärta. I mörkret möter han en patrull anförd af grefven och sårar denne dödligt med dolken.

201-Stamfrun relief.jpg

”Stamfrun”. Efter prof. R. Weyrs marmorrelief på Grillparzermonumentet i Wien.

En af de tillfångatagna banditerna yppar nu för grefven, att han stulit hans son, och att denne är Jaromir. Vid denna fasansfulla underrättelse brister hjärtat i den gamles bröst. Äfven Berta dör af sorg och förtviflan öfver den ohyggliga upptäckten. Då bofven talar om för Jaromir, att Berta är hans syster, stelnar märgen i hans ben — ”Galna yra! — Det kan ej vara så!” — Han vill skynda till hennes möte