åt Lasse Kinmanson, som med framgång efterträdde Hjortsberg i girigbuken Gerontes roll. Aftonen afslutades med Selinders nya ”Schaldivertissement”, som fängslade ögat med vackra grupper och artistiskt ordnade draperingar. Recettagaren höll sedan ett tacksamhetstal till publiken, däri han sade, att han visserligen trodde sig ännu länge ha kunnat fortfara i sitt yrke, och att han mot sin vilja lämnade teatern, men kanske, tillade han, vore hvad som skett det bästa för att icke i längden komma i saknad af det bifall publiken tilldelat honom, för hvilket han nu hembar den sin tacksamhetsgärd och sin erkänsla.
Ändtligen blef Sällström så pass återställd att han 28 april kunde uppträda på sin rese-recett såsom Don Juan inför en till sista plats utsåld salong. Då han efter slutet framropades, framsade han följande verser:
"Hur långsamt skredo icke plågans stunder,
hur mången fröjd slet hon ej från mitt bröst!
Men dock hur lycklig var jag att därunder
af Ert deltagande få hämta tröst!
När jag nu går till Söderns lagerlunder
att lyssna till dess näktergalars röst
och andas hälsan in vid Tiberns bölja,
O! låt ock dit deltagandet mig följa.
Och när i Rom jag står, där minnet talar
med tusen munnar om dess ryktbarhet,
där konstens njutning själens törst hugsvalar,
där Flora utaf ingen vinter vet,
hur varmt vill jag ej minnas Nordens dalar,
dem mod och ära skänkt odödlighet,
och längta hit, sen resans mål jag hunnit,
och offra Er den kraft jag återvunnit!"
