252
Han uppträdde sedan vid åtskilliga tillfällen på Mindre teatern, sista gången 15 maj 1863 som Michel Perrin. Därefter drog han sig helt och hållet tillbaka i privatlifvets lugn, ömt vårdad af sina barn, men då han fyllde sjuttiofem år, visade det sig, att, trots de tretton år som sedan dess förflutit, han likväl ej var af sin samtid förgäten. En deputation af beundrare och konstvänner öfverlämnade då till honom för att lindra hans ekonomiska bekymmer en subskriberad hedersgåfva, bestående af en silfverkanna fylld med niotusen kronor i guld. Man önskade, sades det, göra kvällen ljus och klar för den, hvars strålande snille spridt så mycken glans öfver den svenska dramatiska konsten. Den 1 september 1881 afsomnade han i frid nära åttio år gammal. Lars Hjortsberg kallas sedan gammalt alltid Sveriges störste skådespelare, men fråga är, om icke Ulrik Torsslow med mera rätt kan göra anspråk på den benämningen. Snillrik och skarpsinnig ägde han en mångsidighet, som förlänade honom förmåga att skänka lika mycket sanning och lif åt en Macbeths ärelystnad och en Lears vansinne som åt en Jovials burleska plikttrohet eller en Michel Perrins naiva godmodighet.
I Minnets höga, ljusa tempelsalar
hans bild i ett förklaradt skimmer står,
och mäktigt än om flydda tider talar
den konstnär vi med stolthet kalla vår.
