Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

28

titelrollen, den enda betydande i stycket, all den uttrycksfulla mimik, hvaraf hon var mäktig, och gjorde den därigenom så underhållande den kan bli, men pjäsen vann dock ingen större framgång och gafs endast fem gånger. I landsorten däremot hade skådespelet sedan ett par år stått på den Djurströmska truppens repertoar och gjort stor lycka genom mamsell Hoffmans utmärkta spel, om hvilken framstående aktris vi längre fram få tillfälle att tala, då vi komma att sysselsätta oss med landsortens mera framstående teatersällskap.

Ett par andra nyheter voro en komedi på vers i tre akter kallad ”De gifta eller Missvårda ej behagen”, efter dåtidens sed att låta en undertitel förklara styckets innehåll, af baron de Lesser, den lycklige författaren till den roliga enaktaren ”Herr Des Chalumeaux” och den äfven mycket omtyckta treaktskomedien ”Den höge rivalen”. Baronens vers hade förtjänstfullt tolkats af den flitige pjäsöfversättaren hofmedikus Gustaf Elgström och framsades särdeles väl af de tre utmärkta rollinnehafvarna Torsslow (herrn), Charlotte Erikson (frun) och Sara Torsslow (kusinen). Stycket kunde också ges åtta gånger under spelåret. Sämre tur hade den andra noviteten ”Missämja och försoning eller Bref och postscriptum”, ett oskyldigt småpjoller i en akt, som aldrig mera återkom på affischen. Hyckert i perukmakaren Krantz’ skepnad och Elise Frösslind som dennes hustru hade haft besväret att lära sig skräpet.

Under hösten och vintern uppfördes några andra småsaker på talscenen. I november gafs f. f. g.