Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

76

förträffligt utförande. Smaken hade under årens lopp förändrat sig. Den publik, som dåförtiden förtjustes af älskvärda röfvares bedrifter eller applåderade åt faddheter och tvetydigheter, var icke längre densamma som fordomdags fyllde salongen under Glucks och Naumanns operor, Leopolds, Kellgrens, Valerius’ och Adlerbeths tragedier eller Gustaf III:s skådespel och gladdes åt de goda komediernas finslipade repliker. — ”Banditbrudens” innehåll är i korthet att Hedvig (Sara Torsslow), ehuru af låg börd, uppfostrats som fosterdotter hos grefven och grefvinnan von Felseck (Lars Hjortsberg och Katarina Wennbom) tillsammans med deras son Julius (Collberg). Fem år före pjäsens början hade han skickats ut i kriget, och i skilsmässans ögonblick svuro de bägge unga hvarandra evig kärlek. Julius är nu återkommen, men Hedvig vill ej löna fosterföräldrarnas välgärningar med att gifta sig med honom. Emellertid vilja de bägge gamla gärna hafva Hedvig till sonhustru, och allt tycks arta sig godt och väl. Då uppenbarar sig på skådeplatsen banditen Rudolf (Nils Almlöf), som af kärlek till Hedvig tagit tjänst som jägare hos grefven, lyckas under en jakt rädda hans lif och begär som belöning Hedvig till hustru. Denne Rudolf är af förnäm härkomst, men hans snikne förmyndare, en viss markis, hade genom en falsk anklagelse för högförräderi lyckats få honom dömd till landsflykt och belönats med hans fäderneärfda gods. För att hämnas förenade sig då Robert med ett röfvarband och mördade markisen, för hvilken ogärning ett pris blifvit satt på hans hufvud. Med sina kamrater ämnar han nu utplundra Felsecks slott, medan