98
Klingsberg och en ypperlig Géronte i den samtidigt uppförda "Universalarfvingen", och det var Sevelin odisputabelt. Denna Regnards versifierade femaktskomedi (se del IV sid. 192) är ett stycke, säger Henrik Schück, som Molière icke skulle hafva blygts öfver att hafva skrifvit. Motivet är delvis lånadt från "La malade imaginaire", men tonen är densamma som i "Les fourberies de Scapin". Det är det glada skälmstyckets apoteos, skrifvet med ett så strålande humör, att man ej nänns komma med några moraliska betänkligheter. Géronte var en af Sevelins bästa skapelser, åt hvilken äfven den trumpnaste måste storskratta. Wennbom hade efter Lindman öfvertagit Erastes roll, men Dahlqvist fick nu alternera med honom och utvecklade mycken liflighet i sitt spel. Förträffliga voro äfven Malla Höök som Lisette och Hyckert i Crispins tacksamma, men ej så litet fordrande roll. Scenen, då Crispin klär ut sig till den döende Géronte och låter notarierna i Erastes och Lisettes närvaro sätta upp testamentet, är onekligen "en bland de roligaste i hela det franska lustspelets historia, ett stycke commedia dell'arte i förädlad form" (H. Schück). — En liten vacker, välskrifven enaktare af Scribe "Adèle de Sénanges" spelades för första gången 12 april med Fanny Hjortsberg i titelrollen, som af henne återgafs med mycket naturligt behag. Händelsen tilldrager sig på den rike åttioårige egendomsägaren de Sénanges' gods i Normandie. Han har nyss gift sig med den unga Adèle för att tillförsäkra henne sin förmögenhet, hvilket ej kunde ske på annat sätt. Hon älskas af gubbens pupill den unge Anatole, som genom en intrig
