Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

116

Och torde det vara föga tvifvel underkastadt, att om den uppgifna planen blifvit verkställd af en sådan man som grefve Lagerbielke, den skolat lyckas och jämvikten mellan debet och kredit återställts. Ja, om direktionen icke så högst oförsvarligt aflägsnat scenens yppersta konstnärer, och gynnad som hon sedan varit af ödet med några uppväxande af publiken omtyckta talanger särdeles för talscenen, äro vi säkra, att en klok förvaltning till och med skulle kunnat bereda öfverskott, i synnerhet om det villkor blifvit uppfylldt, som grefve Lagerbielke föreslog, och som regeringen uti skrifvelse 14 december 1833 biföll, eller "att den upplösta teaterns skuld och ränteväsende skulle från den nya inrättningen varda och förblifva fullkomligen afskildt". — Sedan tidningen påpekat, hur den nya organisationen verkställdes, fortsätter den: "Oaktadt den största recetten teatern haft nu inhöstades eller 125,000 rdr, hade direktionen efter halftannat år bragt det därhän, att en bankrutt stod för dörren, och att den gamla teaterns upplösning blef det enda räddningsmedlet. — Följden af de bästa sceniska artisternas entledigande blef nämligen i första rummet att den gamla goda repertoaren helt och hållet demonterades, så att de bästa pjäserna dels icke mera kunde gifvas, dels ock, när de försökte att gifvas, uppfördes så medelmåttigt eller uselt, att de icke mer kunde intressera den teaterpublik, som förut sett dem; nej, tvärtom att de verkligen återsågos med vedervilja. En teateradministrations goda val af pjäser består nämligen icke blott att välja i och för sig goda stycken, utan äfven se till att de kunna utföras väl. Äfven om de äro dåliga,