Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/121

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
115

Knappt hade spelåret 1837—1838 börjat, det sista under den Westerstrandska regimen, förrän en artikel, riktad mot Kungliga teatern och dess styrelse, 29 augusti syntes i Dagligt Allehanda, hvilken i skärpa ingalunda stod tillbaka för den i Göteborgs Dagblad två år förut. Den hade följande lydelse: "Teatern är under en stor del af året det allmännaste och nästan det enda offentliga nöje i hufvudstaden; dess inflytande på den estetiska och därigenom indirekt äfven på den moraliska odlingen är af erfarenheten både hos oss och i andra länder ådagalagd; det är således en viktig offentlig anstalt; dess tillstånd och administration förtjäna därför väl, äfven ur synpunkter som icke blott äro konstens, en allvarligare uppmärksamhet än som hittills blifvit densamma ägnad; och detta gäller så mycket mer vår Kungliga teater som denna är en i hufvudstaden monopoliserad inrättning, den själfva regeringsmakten tagit under sitt skydd med uteslutande af all enskild medtäflan. — Man hoppades under Westerstrands styrelse en förbättring i finansiellt och sedermera i estetiskt hänseende. Förhoppningarna blefvo likväl i båda dessa hänseenden snöpligt bedragna. Hur hushållade räkenskaps- och ekonomi-karlarna? Jo, på det sätt att teatern efter ett års förvaltning var ytterligare skuldsatt med öfver 17,000 rdr och bristen för det löpande året beräknad till lika mycket, så att den nya kameral-direktionen såg sig nödsakad att begära ett årligt anslag af 15,000 rdr såsom oundgängligt för teaterns bestånd, och att inrättningen var närmare än någonsin att göra bankrutt och upplösas. — Lagerbielke måste nu ånyo anlitas.