gifta mannen (1), Universalarfvingen (2), Vattendragaren (1), Zampa (6), Zoë (1), Ålderdom och dårskap (2), Öfverraskningen (2), Örnnästet (1). Af dessa 103 stycken voro 26 musikpjäser, hvaraf 3 nyheter, 72 talpjäser, hvaraf 15 nyheter, och 5 baletter, hvaraf 2 nyheter. Dessutom gåfvos 6 konserter, men inga maskerader.
Första representationen ägde rum onsdagen 23 augusti kl. 1⁄2 7, då "Svartsjuka hustrun" uppfördes med Charlotte Erikson i titelrollen och Almlöf som hennes man. Därefter gafs "Crispin medicus" med Karl Hjortsberg i titelrollen, Sevelin som Mirobolan och Malla Höök som Dorine. Man spelade i början hvarannan dag, ehuru utan något större tillopp af åskådare. Icke ens 30 september, då en herr Schmidt, "medlem af Franska industri-akademien samt Philharmoniska föreningen i München", mellan pjäserna lät höra ett af honom uppfunnet instrument kalladt Apollolyra, blef huset fylldt mer än till hälften. Namnet förefaller något egendomligt, ty den blåstes, och det öfverensstämmer just ej med det begrepp man gjort sig om Apollos lyra, men ljudet lär ha varit vackert och likt det i en dragharmonika. En gengångare från forna dagar, Kotzebues fyraaktsdram "Epigrammet" gafs som förpjäs i ny instudering, som dock ej bidrog att öka styckets värde. De enda kvarvarande af den gamla uppsättningen voro Almlöf som doktor Busch och Karolina Bock som assessorskan Wärning. Kapten Klinker, "mönstret för alla fullkomligheter", hade fallit på Karl Hjortsbergs lott, och den trogna älskarinnan Karolina spelades af mamsell Lindman. "Det vore intressant att veta",
