132
tiden ägde af framstående personligheter inom konstens, vetenskapens, litteraturens, bördens eller börsens områden. En oförliknelig gratie präglade hvarje hennes rörelse, och det lär ha varit oförglömligt att se henne till häst göra en Djurgårdspromenad, omgifven af en skara uppvaktande eleganter. Då hon passerade Gustaf Adolfs torg gående mellan hemmet och teatern, insvept i sina dyrbara pälsverk eller ultramoderna vårtoaletter från Paris, stannade alla människor i hennes väg och gapade efter henne, fyllda af nyfikenhet eller beundran. — Somrarna brukade hon tillbringa i hufvudbyggningen på det idylliska Framnäs, som låg på en i Djursgårdsbrunnsviken utskjutande udde, och där hon ibland dröjde kvar långt fram på hösten. Hennes vistelse därstädes utgör det gamla ställets glansperiod, och krönikan vet berätta åtskilliga pikanta och stämningsfulla episoder därifrån.
Karl Gustaf von Brinkman, som då var en några och sjuttio år gammal grandseigneur, skref till hennes ära en längre dikt, däri han först prisar hennes mästerliga framställning af Orleanska jungfrun och därefter uttalar sin djupa beundran för henne såsom enskild person hemma i kretsen af hennes vänner:
"Men om du härskat som hjältinna,
guds moders tolk och sändebud,
du tjusar dubbelt som herdinna
med aflagd hjälm och vapenskrud;
när systerligt Behagen åter
sin älskling sluta till sitt bröst,
och Vänskapen af glädje gråter
att hälsas af din milda röst;
