138
och begärt hans brorsdotters, den vackra Elise (Fanny Hjortsberg), hand. Han tror frieriet bara är en förevändning för att träffa Hortense och ämnar rusa i väg, men möter Georges, som lyckas afvända stormen. Georges har lofvat Hortense att resa, om hans känslor vore besvarade, och hon manar honom nu "Nåväl, res!" Hortense har å sin sida lofvat sin man att säga namnet på sin tillbedjare, om han ger Elise åt vicomten och icke åt Georges, som han tänkt sig. Det blir så, och bankiren begär nu få veta hemligheten. "Den som du älskar, hvem är han?" — "Han har rest!" Sista scenen mellan Hortense och Georges är verkligen väl skrifven och spelades förträffligt liksom hela pjäsen af Högquist och Stjernström. Äfven Svensson passade för sin rätt svåra roll. Hyckert får af kritiken påskrifvet för sin bristande elegans både i hållning och toalett. Till efterpjäs gafs första kvällen "Den girige", där Sevelin nu som förr var en alldeles ypperlig Harpagon.
På Lars Kinmansons recett 27 november repriserades två gamla roliga pjäser. Den första var Dupatys femaktskomedi "Fästningen i Boston" i alldeles ny instudering. Recettagaren spelade fångvaktarens tacksamma roll, Jenny Lind hans dotter Fanchette, Emilie Högquist den unga änkan Sophie de Merville, Stjernström och Hyckert de unga officerarna, och Sundberg soldaten Georges, Fanchettes tillbedjare. Därefter gafs "Kronfogdarne" med Lasse Kinmanson som Polykarpus, Sevelin i sin gamla roll som Bryngel, Robach som Vilhelm, Jenny Lind som Lovisa och Håkansson som fader Ambrosius. Publiken skrattade lika mycket som i forna dagar, och det muntra
