Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

142

men hans kostym och mask voro lyckade liksom hans hållning, och han rönte mycket bifall, fast han emellanåt sjöng falskt. Priset togs dock af Jenny Lind, ty oaktadt en heshet i mellantonerna vidlådde hennes röst, var den likväl ljuf att höra, och hon utförde sitt lilla parti med så mycken glöd och mimiskt behag, att hon förtjuste hela salongen. Konsertgifvarens inledande uvertyr till "Birger Jarl" gick tämligen spårlöst förbi, men så mycket mer behagade hans utförande af en violinkonsert af Kreutzer, som han spelade med den milda, smältande ton och det lätta, smakfulla, graciösa föredrag, som var honom eget, och hvari han af ingen bland våra virtuoser var upphunnen. Hans hustru sjöng med mycket bifall en operaaria af Rossini. Mindre lyckligt återgaf hon den Mozartska arian ur "Titus", hvars karaktär icke så väl öfverensstämde med hennes naturanlag. Du Puys serenad för blåsinstrument, hvari basuner och bastrumma flitigt begagnas, "tycktes mera beräknad på att väcka upp grannskapet, än att inför den sköna tolka en älsklings känslor och förhoppningar". Crusells musik till "Den siste kämpen" är just icke utmärkt af några hänförande idéer, och Almlöfs organ var för mycket entonig för att behörigen tolka Geijers poetiska tankar. Kuhlaus uvertyr till "William Shakspere" är nog en frisk och fullblodig komposition, men i saknad af några egentliga snilleblixtar. — Då samma fjärde akt ur "Robert" skulle ges vid de ordinarie spektaklen, nekade Widerberg att sjunga hvarför fru Enbom i stället utförde partiet.

"Don Juan" blef 20 december på ett bedröfligt sätt afbruten. Huset var nästan fullsatt och spelet