152
När han blef sextio år, upplöste han sitt sällskap och ämnade slå sig till ro. Men kärleken till hans konst var honom för öfvermäktig, och redan efter ett par år var han åter i verksamhet på d. v. Mindre teatern. Spelåret 1869—1870 innehade han i kompani med J. P. Roos åter Ladugårdslandsteatern, men hans nya elevteater blef aldrig så populär som den förra. Han drog sig 1871 på allvar tillbaka i privatlifvets lugn och afled i Stockholm 6 november 1874.
Bland öfriga mera framstående medlemmar af Kungliga teaterns balett under den Westerstrandska regimen märkas parisiskan, m:lle Sophie Daguin (se del III sid. 141), som fortfarande obestridligen var den förnämsta dansösen, full af lif, konstnärlighet och behag; den vackra Charlotta Alm, som 1832 gifte sig med aktören Pfeiffer och afgick 1 juli 1837; mamsell Adolfina Fägerstedt, premiärdansös 1831—1844, som hade en mängd beundrare, till och med mycket högt stående och, då hon dog 1902 vid öfver nittio års ålder, efterlämnade ett särdeles präktigt bo, rikt på gammalt silfver, jämte en magnifik kaffeservis af äkta porslin. Hennes åldriga hushållerska, till hvilken hon testamenterat alltsammans, dog kort därefter, och hennes 80,000 kronor samt det praktfulla möblemanget skingrades bland Roslagens bondbassar. Vidare mamsell Charlotta Lindmark, född 1819 och premiärelev 1834—1839. Redan som yngre väckte hon uppmärksamhet genom sitt täcka och behagfulla framträdande såsom Amors representant i åtskilliga mytologiska baletter, men öfvergick sedan till talscenen, där vi framdeles träffa henne. Mamsell Karolina Granberg, sedan fru Friebel, premiärelev 1834,
