158
innehåll är i största korthet, att en neger på S:t Domingo (Almlöf) har förälskat sig i en rik plantageägares gifta dotter (m:ll Lindman), och då han naturligtvis afvisats, blifvit kaparekapten och ämnar till hämnd röfva bort den unga fruns späde son, medan han sofver, men denne räddas af apan. Springer var kanske litet för storväxt för rollen, men ägde i stället, trots sina fyrtio år, en utomordentlig ledighet, säkerhet och styrka, hoppade upp och ned på stolar och bord, genom fönster, klängde upp i trän, o. s. v., och hans första snattring mottogs med en handklappning, som upprepades efter hans flesta språng och upptåg. Apans lek med barnet, hans smeksamma framkrypande till dess fötter, striden med ormen, hans flykt med barnet undan röfvaren och fallet utför klippan, när han träffats i armen af en kula, allt detta var af en obestridlig dramatisk effekt och väckte publikens lifligaste bifall. Efter styckets slut inropades Springer, för hvilket han tackade såsom en apa anstår med ett skutt och en snattring, hvilket åstadkom en förnyad applådsalfva. Han medförde då den lille gossen, som riktigt bra framställdes af den tioåriga baletteleven Emma Rosengren. Huset var alldeles fullsatt och efter den första uppseendeväckande framgången blef det en jämn ström af personer, som på kansliet antecknade sig för kommande representationer. Stycket gick tjugusex gånger och inbragte icke mindre än 33,351 rdr 24 sk. rgs, hvilket räddade hela spelårets ekonomi. "Vi ha sett" — säger Allehanda — "de grånade håren resa sig på ett och annat hufvud, som minnes Gustaf III:s tider, då de fått skåda en apa inskutta och hälsas med ärebetygelser, som
