aldrig vederforos en Karsten, en Stenborg, en Stading, en Müller! — Men i Stuttgart gafs helt nyligen ett galaspektakel, där en mindre skicklig apa än Springer uppträdde i ett ännu längre apstycke än detta. Man vrålar på de öfre raderna, så att man på parkett ej hör hvad aktörerna säga, hvilket också kan göra detsamma. På amfiteatern har man funnit, hur unga eleganta herrar öfvat sig för sig själfva att snattra som apan". — Första kvällen apan uppträdde gåfvos som förpjäser "Sen er i spegeln", hvari Emilie Högquist åter visade sig på scenen efter sin långvariga och farliga sjukdom, hälsad med de hjärtligaste bifallsyttringar, och "Califen i Bagdad", som beklagligen gick ganska illa. Fru Gelhaar (Fatme) måtte varit särdeles indisponerad, ty hon misslyckades i både sång och dans, och hvad Habicht beträffar, var det ju alltid svårt att hitta på roller, som passade honom, men någon som mindre ägnade sig för honom än kalifen kunde väl näppeligen uppletas. — 12 mars förstärktes melodramen med en fortsättning och slut på apans historia, kallad "Domis död". Det lilla barnets mor blir fångad af banditen och förd till en klyfta, som apan upptäcker och förmår hela plantagen att följa honom dit. Man befriar modern, men upptäckes. Sjöröfvaren samlar sitt folk, och en strid utkämpas, hvarunder banditen ihjälstickes jämte hela hans följe. Men den snälle Domi har blifvit dödligt sårad och dör. "Frid med ditt stoft", utbrister Orvar Odd, "du, hvars ädla anda alltför bittida lämnade din ludna päls". En afton, då fru Bock helt hastigt blef opasslig, roade sig Emilie Högquist, för att rädda spektaklet, med att ikläda sig hennes dräkt och spela
