180
fullo visade hur vanlottad den var i både tenor- och bas-stämmorna. Andra afdelningen inleddes med uvertyren till "Oberon" på det mest fulländade och glänsande sätt exekverad med eld, verv och precision, hvarefter Matilda Gelhaar med mycken konstfärdighet sjöng Isabellas stora aria ur "Robert", ehuru hon mera lyste än värmde. Och så uppträdde för första gången den tjugufemårige violinisten Heinrich Wolff från Frankfurt am Main. Hufvudstadens alla musikauktoriteter voro alldeles hänförda af hans silfverrena, klangfulla, intrycksgifvande, lugna och flärdlösa, men tillika i högsta grad virtuosmässiga spel och förvånande välde öfver sitt instrument samt den lätthet, hvarmed han behandlade de mest oerhörda mekaniska svårigheter. Han hyllades också af ett rentaf ursinnigt bifall. — Den 19 maj gaf han själf en konsert på Kungliga teatern, men under denna uppsjö på musiknöjen under ett par månader blef ej heller den fulltaligt besökt, oaktadt man utom hans eget underbara violinspel fick höra Beethovens odödliga Eroicasymfoni, Jenny Lind i scen och aria ur "Vestalen", som hon utförde med den själfullhet och dramatiska glöd, som alltmer och mer utmärkte hennes sång, och slutligen Dahlqvists med värma och sanning gjorda uppläsning af Ingelmans poem "Gustaf II Adolf", där man dock kunnat önska mer musik i versens återgifvande.
Öhlenslægers mästerverk "Axel och Valborg" (se del V sid. 85) repriserades 9 maj med Georg Dahlqvist och Fanny Hjortsberg i titelrollerna, ett försök som utföll långt öfver förmodan lyckligt. Allehanda anser till och med, att Dahlqvist i denna
