Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/185

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
179

fem gånger. — Reprisen af "Maria Stuart" 20 och 23 april slog icke lyckligt ut. Andra gången var det endast sex personer på första raden samt några och tjugu på hvar och en af de öfriga. Första kvällen inbragte 365 rdr 8 sk. bko, den följande endast 263 rdr 4 sk. bko, d. v. s. dagkostnaden blef icke betäckt. "Sundberg som Mortimer", säger Aftonbladet, "bär sig åt som en underofficer från landet, som får se en vacker huspiga". Och Almlöf fick höra, säkerligen till sin stora öfverraskning, att han icke var någon Leicester. "Leicester", säger tidningen, "var en skön vekling. Herr Almlöf är en hjälte, stor, stark, fruktansvärd". Alldeles precis som han var i alla roller.

En fullstämmig vokal- och instrumental-konsert gafs 5 maj, men blef icke så talrikt besökt som den förtjänade. Recetten belöpte sig till endast 425 rdr 4 sk. bko. Under påsken och sedan hela våren öfverflödade konserter och tillställningar för hela landets nödlidande befolkning i synnerhet i Dalarna och för de brandskadade i Wexiö, hvilken stad svårt härjats af elden. Publiken kunde icke räcka till. Sedan hofkapellet utfört Boïeldieus uvertyr till op. "Johan af Paris", spelade Gehrman Bernhard Rombergs kvicka och vackra capriccio öfver svenska folkmelodier med en lågande inspiration, som försatte åhörarna i formlig extas. Den minskades ej under Jenny Linds utförande af den s. k. solarian ur Oberon, som hon sjöng så, att "det vore förmätet att önska den bättre föredragen", såsom en kritiker uttrycker sig. Bocks briljanta flöjtsolo bidrog att förhöja aftonens njutning, hvilken något dämpades under operakörens framförande af Voglers "Trichordium", hvilket till