22
brännas upp, som var meningen, genom ett fatalt misstag kommit att inflyta i tidningen. Artikeln afhandlade hennes uppträdande i ”Putsmakaren”, som ej sedan dess stått på repertoaren. Författaren af den insända kritiken fastslår, att pjäsen är det skräpigaste skräp Kotzebue skrifvit och utbrister därefter om Charlotte Ficker: ”Lika oanständigt det var af mamsellen att skratta under hela pjäsen, lika oanständigt var det af publiken att skratta åt skrattet. Hon gör sig ofta saker till detta fel, men aldrig så som denna kväll”. Artikeln inflöt lördagen 17 oktober. På måndagen bad redaktionen om ursäkt för den förargliga händelsen och förklarade hur saken tillgått.
Den tjugufemte årsdagen af sin ankomst till Stockholm 2 november beslöt konungen högtidlighålla genom att återse sin älsklingsopera ”Ferdinand Cortez”. Emedan pjäsen ej på länge varit gifven, lät direktionen uppföra den som ett slags generalrepetition 30 oktober, då det, ehuru det var abonnemangsdag, ej blef mer än halft hus. De följande tre gångerna gafs den emellertid för utsåld salong, och representationen 2 november blef ett fullkomligt galaspektakel. Efter att ha ätit middag hos öfverståthållaren Sprengtporten åkte konungen och kronprinsen tillbaka till slottet i en grann, förgylld statsvagn med kunglig krona på taket. Därpå foro alla de kungliga i samma vagn till spektaklet. Oaktadt den skarpa kylan hade en skvadron af borgerskapets kavalleri infunnit sig klädd i frack utan kappa och ledsagade den kungliga vagnen både till och från teatern, för
