76
vackra och melodiösa opera "Oedip i Athen" (se del IV sid. 164), där recettagaren sjöng titelrollen, som han 1824 fick öfvertaga efter Karsten, och där han hänförde publiken under tredje aktens härliga trio. Elise Frösslind spelade äfven nu Antigone alltjämt lika utmärkt, och Lindström likaledes Polynices. Nya voro Charlotte Ficker som Eriphile, Pfeiffer som Theseus och Håkansson som öfversteprästen. Den tillämnade nya förpjäsen måste utbytas mot en gammal till följe af sjukdomsfall, och salongen var på långt när ej utsåld på grund af den stora sjukligheten i staden.
Höstens enda musikaliska nyhet var Hérolds opéra-comique i tre akter "Duellen" (le Pré-aux-Clercs), som gick för första gången 31 oktober såsom recett för Henriette Widerberg. Emedan hon fordrade dubbla biljettpris, blef salongen knappast fylld till hälften, ehuru det funnits en tid, då hon kunde ha begärt tredubbla pris och fått utsåldt. Planards librett är intressant och väl gjord, och partituret kan betraktas som ett mästerstycke i sin genre. Egendomligt är det, att Hérolds egna landsmän anse "Pré-aux-Clercs" stå öfver "Zampa", medan tyskarna ge företrädet åt den senare. Detta måtte bero på den kritik en fransk publik ofrivilligt underkastar den litterära delen af en opera. Den känner genast saknaden af samstämmighet mellan författaren och kompositören. I "Zampa" är den mycket märkbar, under det att i "Pré-aux-Clercs" libretten är en intagande nationell dikt, fri från orimligheter och väl lämpad för musik. Handlingen tilldrar sig 1582 under Henrik III:s regering. Pré-aux-Clercs var en äng framför
