Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
85

konnetabelstecknet. Det svärdet får dessutom icke vara ett vanligt vapen utan bör ha ett eget utseende och form, som det också historiskt hade. Om man användt endast hälften af hvad man slösat bort på kostymerna till att förbättra dekorationerna, hade det hela säkerligen gjort ett fördelaktigare intryck. Domkyrkan var nog bra målad, men porten var alldeles för låg och de omgifvande husen för höga. Eken i första akten var för liten, och detsamma var förhållandet med Johannas fana, som de första gångerna icke var stort större än en näsduk. I alla händelser var det en heder för teatern att kunna ge detta präktiga stycke så pass bra som det gjordes, och framgången blef också storartad. Sjutton gånger under spelåret stod det på affischen och gafs nästan alltid för fullsatt salong.

I våra dagar har den kvicke konversationsfyrverkaren Bernhard Shaw öfverraskat världen med ett modernt skådespel om den "Heliga Johanna", hvilket han benämner "a chronicle-play in six scenes". Han är lika hänförd af den vackra bondflickan från Domrémy, säger en Londonkorrespondent, som den store skeptikern Anatole France, hvilken som bekant har skrifvit en af sina bästa böcker om "Flickan från Orléans". "Hvarken Shaksperes eller Voltaires uppfattning, inte heller Schillers apoteos har vägledt Shaw — enligt Alma Heibergs redogörelse för den rikstyska premiären i Dresden. — Han har skapat ett fullt originellt och vidunderligt koncentreradt verk. Man ser individualismen revoltera mot samhället, snillets förhärligande, dess tragik och undergång. Ingen sentimentalitet, ingen hysteri, inte ens någon erotik snuddar vid denna rena själ. Hon är stark, fri,