100
öfvertalades dock att uppträda och mottogs vid sin entré med det lifligaste bifall. — K. teaterns pensionskassa fick ändtligen sin recett 19 december. Redan den 3 var »Trollflöjten» bestämd som recettspektakel, men på grund af Günthers sjukdom kunde den icke ges. Sedan anslogs »Robert», men då blef M. Gelhaar opasslig, och slutligen fick man nöja sig med en talpjäs, »Orleanska jungfrun».
Juldagarna voro mulna och ruskiga, och snöfallet på julaftonen gick i vatten. Så småningom utbröt den första af de fyra elakartade influensaepidemier, hvaraf vi varit hemsökta under de sista hundra åren (1839—40, 1847—48, 1889—90, 1918—19), och härjade hela vintern rätt svårt i Stockholm. Sjukligheten inom teatern var också ganska stor, och den nära femtioåriga Elise Frösslind måste sålunda rycka in och sjunga Anna i »Friskytten» ett par gånger samt utföra unga Fanchette i »Fästningen i Boston», där den tjuguårige Sundberg spelade hennes tillbedjare. För sin recett 28 december hade hon valt den gamla komedien »De begge svartsjuke» för att hennes dotter Emilie skulle få spela prefektens brorsdotter Lucie, och där hon själf uppträdde som tjänsteflickan Fanchette. Därefter gafs »Zampa» med Günther f. f. g. såsom den vilde sjöröfvaren och M. Gelhaar som Camille. Bägge två saknade dock den dramatiska glöd, som är nödvändig för dessa partier, och operan kunde ej ges mer än en gång till för tredjedels hus, hvarefter den aldrig återkommit på affischen. Recettagerskan var då som förut en förträfflig Ritta och hyllades af publiken.
