Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
131

värma och en ledighet, som lofvade godt för framtiden.

Man spelade i juni månad ett tiotal representationer ända framemot midsommar. — Pingsten i början af juni var den vackraste man kunde tänka sig. Ångfartygen voro fullpackade med lustresande. Jenny Lind sjöng annandag pingst i Uppsala för fullt hus, niohundra personer. Äfven Emilie Högquist besökte samtidigt lärdomsstaden och studenterna hyllade de bägge artisterna med sång. — »Lucie» kunde ges fem gånger för fullsatt eller nästan fullsatt salong, likaledes »Robert» ett par gånger, under det att Potts afskedskonsert icke förmådde samla mer än halft hus. — Kronprinsessans broder, hans kejserliga höghet prins Max kom på ett ryskt ångfartyg för att göra en veckas besök i Stockholm. På nådigste befallning gafs 4 juni »Lucie», då han infann sig i kungliga logen jämte drottningen och kronprinsparet och bekikades af en fulltalig publik. — Spelåret afslutades 20 juni med en recett för balettmästaren. Först gafs »Ett divertissement af dans», hvaruti en spansk nationaldans utfördes af Selinder och Karolina Granberg, som tre dagar därefter blef fru Friebel. Därefter uppträdde Henriette Widerberg och sjöng i kostym Susannas scen och aria i fjärde akten af »Figaros bröllop». Selinder hade hittat på att uppträda som Mascarille i »Småstadsfruntimren», där han spelade mot ingen mindre än Emilie Högquist som Madelon och mot Sevelin som Jodelet. Det hela lär emellertid fått den fullständiga karaktären af sällskapsspektakel. Därefter gaf Jenny Lind tredje akten af »Lucie» och slutligen