130
sånger komponerade af Pott, och fru Pott spelade Liszt's arrangemang för pianoforte af Schubert's »Erlkönig» och Henzelt's variationer öfver ett tema ur »Kärleksdrycken», hvarefter konserten afslutades med François Prume's sedermera så omtyckta pastoral »la Mélancolie», hvilken Pott var den förste som i Sverige spelade. — Pott var en konstnär i detta ords sanna bemärkelse och vann det mest entusiastiska bifall. Ingen musikkännare tvekade att ställa honom i främsta ledet bland de violinspelare man dittills hört i Sverige. Hans stråke räckte till allt. Det mest förvånande han gjorde var, då han spelade temat med ren och full ton, under det att han ackompanjerade sig med dubbeldrill. Vid sitt föregående besök (1831) valdes han till ledamot af Musikaliska akademien. — De bägge konstnärerna gåfvo en afskedssoaré i Börssalen 2 juni, men läto än en gång höra sig på K. teatern 5 juni i en liten konsertafdelning. Pott spelade då en af honom komponerad ny violinkonsert samt »Hommage à la lune», likaledes egen komposition. Fru Pott utförde tvenne fantasier för pianoforte af Thalberg och Hummel. Till sist spelade Pott på begäran »la Mélancolie».
Till förmån för änkefru Sällström gafs 26 maj en representation, hvarvid »Lucie» uppfördes. Till förpjäs hade man valt enaktskomedien »Öfverraskningen», där både Lars Hjortsberg och Per Sevelin hade uppträdt 1833 (se del VI sid. 109) och nu bibehöllo sina roller. Karolina spelades af fru Sällström, systerdottern af V. Fundin och Heimfeld af Gustaf Kinmanson, hvilken i älskarens roll ådagalade en
