158
kunde sådant möjligen tolereras, men eländet märktes för mycket i de moderna salongspjäserna. Man tycker, att hr öfversten kunde ha anskaffat åtminstone en matta midt på golfvet.
Till efterpjäs gafs Ancelots treaktsdram »Clemence», hvilken äfven blifvit af F. N. Berg skickligt öfversatt, något som man vet just icke alltid varit händelsen med K. teaterns dåvarande stycken. Detta handlar om en ung flicka, som sedan sin barndom lefvat skild från sin far och uppfostrats på landet hos sin mormor, af hvilken hon saknat den omvårdnad och det stöd en flicka i hennes ålder så väl behöfver. Följden blir en kärlekshandel mellan henne (Ch. Almlöf) och den unge baron Herman (Sundberg), med hvilken hon under antaget namn flyr till England, där de vigas vid hvarandra, emedan ingendera vågat ge sina föräldrar förtroende om saken och inhämta deras samtycke. Det unga paret har nyss återkommit till fäderneslandet. Hans far, en andryg adelsman (Wennbom) ger på inga villkor sitt samtycke till det ingångna giftermålet, utan har vidtalat en af de skickligaste advokater att göra det om intet. Denne advokat är Clemences far (Almlöf). Då han blir underrättad om förhållandet, börjar för honom den grymmaste strid mellan faderskänslan och ämbetsmannaplikten, hvilken senare likväl segrar, och han slutför den började rättegången, som leder till äktenskapets upplösning. Så mycken själsstorhet kan den gamle baronen icke motstå; han anhåller själf om Clemences hand för sin son, och det nyss skilda paret förenas åter. Damerna i salongen gräto, men pjäsen spelades illa. Charlotte Almlöf
