hade här samma otur som hennes man i förpjäsen, att icke alls passa för rollen. Hennes genre var roller med ett täckt, naivt, oskyldigt koketteri, och där såg man henne hellre än någon annan. Men där det fordrades en hänförande värma, en djup känsla, där var hon ej lämplig, och detta var just fallet med Clemence. Det var en roll för Fanny Hjortsberg eller Emilie Högquist. Almlöf spelade advokaten med vanlig energi, men också med denna entoniga deklamation, som då hos honom började öfvergå till manér. Dock såg man honom här med mera nöje än som Richelieu. Wennbom hade fått en roll, som var öfver hans höfva. När han skulle vara värdig och förnäm, då var det rentaf förbi med honom. Stycket gafs i december 1839 på Gymnase och gjorde där stor lycka, men där spelades Clemence af m:me Léontine Volnys, advokaten af hennes man och gamle baronen af Ferville. — Mellan pjäserna sjöngo Jenny Lind och Matilda Gelhaar duetten ur »Norma», men den gick icke så bra som vanligt. Huset var i förväg utsåldt, och endast biljetter till fjärde och femte raderna funnos att få i biljettkontoret. Almlöf mottogs med lifliga bifallsyttringar och inropades i vanlig ordning.
Samtidigt som direktionen tillkännagaf premiären på »den Okända», förkunnade den, »att med hänsikt såväl till de betydliga kostnader, hvilka varit förenade med uppsättningen af denna opera, som gifves med till största delen nya dekorationer och nya kostymer, som ock de drygare dagkostnader, hvilka från representationerna blifva oskiljaktiga, K. Direktionen funnit sig föranlåten att för de
