162
repertoaren. Direktionens försök att ditlocka publiken genom att borttaga prisförhöjningen hjälpte icke. — Utförandet var högeligen berömvärdt och upprätthöll operan de få gånger den gick. Ett svårt och ansträngande parti hade Jenny Lind såsom konung Filip Augusts förskjutna gemål, den sköna Agnes, hvilken irrar landsflyktig i Bretagne och är i ett febertillstånd från första scenen till den sista, då hon blir vansinnig. Konstnärinnans glödande känsla gjorde den dramatiska framställningen hänförande. Belletti och Günther sjöngo sina ensemblesaker förträffligt, liksom den förre äfven sina båda romanser. Vilhelmina Fundin med sin vackra, klangfulla stämma lofvade mer och mer för scenen. Jägarkörerna voro särdeles väl inöfvade och gjorde kormästaren Wikström all heder, och fru Friebel utmärkte sig i baletten för mycken grace. Ett par nya dekorationer voro rätt vackra. Skada bara att man såg så litet af dem till följe af den skrala belysning som bestods.
Karlsdagen firades genom en konsert på slottet med supé för femhundra personer. Den inleddes med uvertyren till »Ferdinand Cortez», utförd af hofkapellet under J. Berwalds anförande. Därefter sjöngs en duo ur »Kärleksdrycken» af Belletti och Günther, en aria ur samma opera af Matilda Gelhaar, romans ur »den Okända» af Belletti, duo ur »Turken i Italien» af hofsångaren Berg och Belletti samt trio ur »Barberaren» af M. Gelhaar samt Günther och Belletti. »Fosterländsk sång» och flera körer utan ackompanjemang utfördes af Harmoniska sällskapets ledamöter. Man saknade den nya
