man erinrar sig, hur vid hennes första uppträdande i stycket salongerna voro abonnerade, banketter gåfvos till hennes ära, subskription till en silfverhjälm åt henne ägde rum, hur glacéhandskarna voro vilda af förtjusning, måste det väcka förvåning, att hon nu på sin recett icke hade fullt hus, och att just den eleganta världens platser visade de flesta tomrummen. Hvadan denna hastiga växling mellan förgudning och liknöjdhet?
För att få medel till en utländsk studieresa anordnade Stjernström en soaré i Kirsteinska huset 2 mars, till hvilken han fick förträfflig medverkan af sina utmärktaste kamrater. Biljettpriset var ej bestämdt, utan beroende af subskription. Jenny Lind, M. Gelhaar, V. Fundin, Günther och Belletti sjöngo. Stjernström själf deklamerade scener ur »Hamlet» med Ch. Erikson och E. Högquist, hvilket han gärna kunde ha låtit bli, ty han öfverdref betydligt. Bättre var han i scener ur »Don Carlos» akt V. Som afslutning uppfördes scener ur femte akten af »Birger och hans ätt», där Dahlqvist var en förträfflig kung Birger, liksom Almlöf en bra Arvid Smålänning och E. Högquist en vacker Eilisif, under det Stjernström äfven här var en smula för patetisk, en svaghet som den tiden ofta vidlådde honom.
En högtid för alla musikens vänner var den soaré, som kyrkoherden Fröst anordnade lördagen 6 mars för att skaffa beklädnad åt fattiga barn. Börssalen var fylld till sista plats, och recetten blef mellan 2 och 3,000 rdr bko. Harmoniska sällskapets ledamöter sjöngo körer ur Haydn's »Årstiderna», Rossini's »Moses» och Mendelssohn's »Paulus», hvarvid
