172
Forssberg, som på grund af sin fördelaktiga figur varit använd i en mängd ståtliga roller, passade på och arrangerade en soaré åt sig 16 mars med biträde af de alltid hjälpsamma kamraterna Ch. Erikson, E. Högquist, V. Fundin och Belletti m. fl. Man gaf »Ålderdom och älskvärdhet», »Nya öfversten» och några sångnummer mellan pjäserna. Äfven fru Frösslind lyckades ställa till en soaré åt sig 23 mars. Hon hade varit sjuk under föregående spelår och tjänstgjort endast få gånger, hvarför herr öfversten helt enkelt drog in hennes kontraktsenliga recett, hvarigenom hon råkade i ekonomiska svårigheter. Tack vare kamraternas välvilja fick hon med deras hjälp ett fullt hus på den lilla teatern, som dock ej rymde mer än 400 personer. Programmet öppnades med den Scribeska tvåaktskomedien »Passionen och förnuftet», där Elise Frösslind spelade sin gamla älsklingsroll m:me Pinchon, och fortsattes med en annan tvåaktskomedi af Scribe »Sömngångerskan» med E. Högquist i sin triumfroll. Jenny Lind och Günther sjöngo en duett af Rossini »Mira la bianca luna», och Belletti vann bifall för en sjömanssång af egen komposition och för Lindblads »Skjutsgossen». — Slutligen gaf också Svensson dagen efter palmsöndagen där en soaré, då ingenting mindre än Scribes kvicka femaktskomedi »Kotteriet» för första gången uppfördes. Den fulltaliga publiken, som kände pjäsen från 1838, då Delcours franska trupp spelade den, var högeligen intresserad. En ytterst elegant möbel från E. Högquists egen budoar uppenbarade sig på scenen och väckte åskådarnas stora förtjusning, ovana som de voro vid en sådan lyx på den
