14
Åkerhielms resignation från förste direktörsposten. Herr presidenten Westerstrand säges nu befinna sig i liknande enskilda ansvarighet för ett ej obetydligt belopp, och det är ju således allt skäl att statsverket skyddar äfven honom från förlust. Emellertid torde blifvande revisorer ej underlåta att fästa uppmärksamheten vid dessa dispositioner för teatern af en fond, som under ingen förevändning synes afse dylika föremål, och hvilken, disponerad som nu är förhållandet till kabinettskassan, teatern m. m., skäligen vid nästa riksdag torde kunna, om ej alldeles försvinna ur budgeten, åtminstone till halfva beloppet, eller 50,000 rdr bko årligen, nedsättas.»
Sedan Allehanda 18 augusti tillkännagifvit Kungliga teaterns öppnande två dagar därefter, fortsätter det: »Det lär, efter hvad man med visshet vet, stå till på det sätt, att aflöningen till den vid teatern anställda personalen icke kunnat utgå längre än till den 1 sistlidne april, utan lär denna personal under hela sommaren saknat annat medel att försörja sig och sina familjer än lån, sannolikt hos procentare, hvilkas bekantskap är den olyckligaste en ung man eller en husfader kan göra, enär den vanligen slutar med gäldstugan eller cession — en kurs, som också (och det är visst icke underligt) blifvit genomgången af en stor del bland teaterpersonalen. Oss förefaller det bra djärft, att under sådana förhållanden hrr Backman och Forsberg ens kunna fordra, att samma personal skall uppträda i tjänstgöring, innan den fått betalning för hvad den gjort, och vi skulle icke förundra oss, om en eller annan nekade att uppfylla slika obilliga anspråk. Tvärtom skulle vi ansett det
