som vid den kungliga svenska, och utan beräkning på afståndets och ljusskenets illusion användas härvid de finaste och dyraste tyger, om hvilkas pris åskådaren ej har en aning. Teaterns bibliotek bära äfven vittne om en lika beskaffad hushållning. Många af de manuskript där förvaras ha kostat hundratals eller tusentals rdr, utan att åt teatern inbringa en skilling. Härmed tillgår sålunda: det faller en direktör in att ge en pjäs, hvars författande eller öfversättning då beställes af en gynnad litteratör eller icke-litteratör, och musiken förskrifves utifrån. Arbetet betalas, men ett nytt infall gör, att det ej kommer att begagnas. I musikbiblioteket finnes sålunda en mängd partitur, på hvilka man kanhända aldrig en gång löst upp omslaget, och litterära reliker multna i boksamlingar, om hvilka världen aldrig hört talas. Den tillämnade operan 'Björn Jernsida' lär ensam ha kostat i författare- och tonsättare-arfvoden 4,000 rdr, utom hvad de påbörjade dekorationerna och kostymerna medtagit. Hvarje afgående direktör har lämnat sin efterträdare ett dylikt arf, som icke gjort dem rikare. Rättvisan fordrar likväl att medge, det teatern såsom en ersättning för dessa förluster i stort stundom sökt en ersättning i smått, och således af en litteratör, åt hvilken hon uppdragit att öfversätta en musikpjäs, fordrat en summa af några riksdaler, dem han blef teaterkassan skyldig för nöjet af detta besvär. Saken låter något otrolig, vi medge det, och torde därför böra närmare förklaras såsom ett bidrag till den K. teaterns och dess förvaltnings historia. I det nya reglementet står föreskrifvet, att på öfversättarens
