256
Under tiden hade en liten obemärkt, men i sitt slag och för ärendets bedömande ganska märklig episod inträffat. En hr Lehmann hade begärt att i hufvudstaden få ge gymnastiska föreställningar. Man vet att, alltsedan grefve Lagerbielke blef teaterdirektör, förmådde han utverka en befallning, som förvisade konstberidares och alla andra dylika förevisningar till Djurgården, där de under sommarmånaderna fingo fritt täfla med de Broenska arfvingarnas teater, oaktadt dessas privilegium uttryckligen försäkrar dem, att inga andra offentliga nöjen skulle tillåtas på Djurgården. För vintermånaderna voro däremot Stockholms invånare hänvista till det enda nöje, som bestods dem genom Kungliga teatern, ja, en ansökan att på Djurgården anlägga en teater för att där spela under dessa månader afslogs. Man känner icke hvad vägar herr L. hittat på, men de förde honom till ett mål, som för alla andra varit oupphinneligt. Han ingaf nämligen en ritning på en teater, som han ämnade bygga vid Malmskillnadsgatan, således hvarken vid fri plats eller nära vattnet, och denna beviljades genast i mars månad detta år, under det de båda ofvannämnda ansökningarna fastän hvilande sedan flera månader lämnades oafgjorda, i trots af förnyade påminnelser.
I sistlidne juli månad ingaf hr Torsslow till öfverståthållarämbetet en skrift, hvari han averterade, det han med stöd af rikets ständers ofvan sagda åtgärder ansåg teaterns frihet gifven och efter 1 oktober ärnade spela i Kirsteinska huset. Härå resolverade öfverståthållarämbetet, att, som hr Torsslow icke visat sig hafva K. M:ts tillåtelse, kunde sådant
