260
hafva någon lokal eller personal, kunde hans ansökan i sakens så beskaffade skick ej bifallas. Anmärkom nu: Hr L. hade vid flera föregående tillfällen gjort lika beskaffade ansökningar. Hrr Åbergsson och Berg på samma sätt, men i resolutionen hade aldrig talats om några dylika villkor, utan det hade helt knapphändigt sagts, det K. M:t »icke funnit skäl» att bifalla. Saken var, som man finner, att den Torsslowska förklaringen och det Torsslowska kontraktet ännu icke producerats. Men sedan nu detta skett, torde ett par betraktelser öfver saken vara på sitt ställe.
Antagom att t. ex. klädestillverkning ej vore tillåten i landet, men en spekulant icke desto mindre anlade en fabrik och skaffade sig arbetare samt, när detta skett, kom och begärde hos regeringen att få tillverka kläde. Skulle man ej säga, den karlen är ju galen, som icke började med att fråga sig före, innan han inlät sig i företaget? Men nu är en fabrik likväl icke något på långt när så svårt företag som en teater. Huru skulle man bedömt hr L. eller någon annan, om han i stället att börja med hvad han, efter resolutionens tillkännagifvande, bort sluta med, att skaffa sig tillåtelse, börjat med det han efter sitt människoförstånd bort sluta med, att skaffa sig en teater och en personal? Skulle man icke rubricerat hans förhållande såsom vanvett, och hade man väl däri haft så alldeles orätt? För att mäta det enskilda företaget eller det offentliga — och man bör förmoda, att regeringen ej kunnat begagna någon annan måttstock, än den hon känner eller den af sin egen teater — så se här: den kungliga teaterns
