lokal är uppskattad till något mer än 200,000 rdr; dess förråd, samlade under en mängd år, torde kunna värderas till 100,000 rdr; dess aflöningsstat går till ungefär 110,000 rdr, hvilken summa måhända får ökas med 50 eller 100 procent under den tid ansökningen låg till sig i civildepartementet — man har sett, att halftannat till två år behöfts, innan dylika brydsamma frågor hunnit afgöras — således det lilla nätta kapitalet af en half miljon rdr bko, som behöfde vågas för att slutligen måhända få det svar, att K. M:t icke funnit skäl, eller icke funnit lokalen och personalen tillförlitligen betryggande för ordning och säkerhet. Man har sett, att regeringen funnit än Kirsteinska huset betryggande, emedan det ligger vid fri plats och nära vattnet, än Malmskillnadsgatan betryggande, emedan den är en trång gata, långt ifrån vattnet; vidare att mamsellerna och fruarna vid hr Torsslows trupp voro pålitliga, men att någon fara kunde uppstå af de fruar och mamseller andra sökande kunde ha i beredskap, och att man därföre velat afböja de vådor för allmän säkerhet dessa fruntimmer kunde ådraga hufvudstaden. Hvem kan då veta för det första, att regeringen fordrar handgripliga dokument, hus och personer, och sedan hvilka hus och hvilka damer i dess ögon äro betryggande? Om nu också icke en half miljon, om blott en kvarts eller t. o. m. endast 100,000 rdr behöfde äfventyras, så tar man sig friheten fråga den ämbetsman, som utfärdat det sublima dokumentet, och hans kolleger, som tillstyrkt dess utfärdande, huru de skulle bedömt den persons förstånd, som, ifall han haft tillgång att våga en dylik summa,
