266
vaksamma m:me de Noailles omsorgsfullt läser igen efter honom, sedan hon väl sett efter i alla vrår, att ingen älskare lyckats gömma sig därinne. I andra akten finna vi Richelieu klå upp sina lakejer, drifva gäck med sina fordringsägare och bereda sig till sin don Juansroll. Han slår vad med Matignon om tusen louis, att m:lle de Noailles, trots giftermålskontraktets § 5, skall själf uppsöka honom. Hon kommer mycket riktigt och flera dessutom, både m:lle de Nocé och m:me Patin, som blifvit baronessa de Bellechasse. Lyckligtvis kan han gömma dem i olika kabinett, och visar först m:lle de Nocé för mr Bellechasse, som finner äfventyret roande, och baronessan för Matignon, som blir förtjust öfver skämtet; men sedan visar han hustrun för mannen och älskarinnan för tillbedjaren, hvilket har till följd två dueller i en smäll. Den lille skälmen sårar Matignon i armen och baronen på ett löjligt ställe. M:lle de Noailles medger nu, att hennes man icke är ett sådant barn, som han ser ut att vara. Slutligen utnämnd till öfverste, säger Richelieu med hög röst: »Jag reser i afton!» men tillägger hviskande till sin gemål: »Jag reser i morgon.» Hon småler rodnande och betraktar honom med ömma blickar. — Liksom Virginie Déjazet i Paris har Emilie Högquist hos oss gjort synnerlig lycka i gossroller. Hon har alltid gifvit dem med så behaglig otvungenhet, så älskvärd slyngelaktighet, hennes långa, smärta figur var därtill så passande, hennes täcka ansikte så skalkaktigt, att hvarje sådan roll för henne blef en ny triumf, och tack vare hennes förträffliga spel vann äfven detta stycke en betydlig framgång. Recettagerskan uppträdde här i
