underkännas såsom vittnande om föregående ständers och utskotts upplysta begrepp om grundlagar och former»; i hvilket afseende de åberopade konstitutionsutskottets förklaring af 1825 i anledning af en då gjord anmärkning emot konungens rådgifvare för samma sak, ekonomiutskottets utlåtande vid 1828 och 1834 årens riksdagar samt riksståndens beslut därom. De slöto däraf, att hvarken riksstånden eller någon deras delegation hittills ansett vägrandet af begärdt tillstånd att anlägga enskild teater i Stockholm innebära fastställande af ett monopolium; och att det hade synts dem klart, »att där ej exklusiv rätt att ensam bedrifva en anläggning blifvit lämnad, där är ej monopolium i fråga, och ej hinder för andra att begära och för den afgörande auktoriteten att bevilja dem enahanda frihet». Förenämnda grundlagsföreskrift ansågo de icke hafva afseende på annat än en sådan exklusiv rätts fastställande. Frågor af denna natur hafva dessutom, sade de: »alltid varit behandlade såsom önskningsmål, underkastade behörig myndighets pröfning och afgörande i hvarje särskildt fall», m. m.
Tjugufemte anklagelsepunkten angick grundlagsvidrigt ingången borgen å statens vägnar för ett lån till K. teatern samt användandet af statsmedel till lånets afbetalning. — Statsrådsprotokollen öfver handels- och finansärenden hade upplyst, att, sedan inför K. M:t den 4 okt. 1834 och den 13 aug. 1835 fråga förevarit om K. teaterns skuld och särskilda utvägar till densammas likviderande, äfvensom ett förslag blifvit uppgjordt, hvaröfver konungen vid sistnämnda tillfälle förklarat sig vilja framdeles
