repertoar skäligen klen, i synnerhet om man tänker på hvad föregående franska trupper här spelat af Molière, Racine, Beaumarchais m. fl. Det var ju nu nästan uteslutande Scribeska småstycken som uppfördes, och deras enda Molièrepjäs, som kom upp först mot sejourens afslutning, återgafs på ett högst underhaltigt sätt, med undantag af m:me Brices Elmire, såsom jag nyss nämnt.
Elise Frösslind hittade på att till sin recett 28 augusti återupptaga den redan på Arsenalsteatern uppförda något enkla enaktskomedien »Supplikanterne» af Mélesville, troligen därför att den öfversatts af teaterchefen. Den försvann emellertid, efter att ha gifvits ännu en gång, för alltid från repertoaren. Mamsell Emilie Frösslind spelade Carolines roll och Stjernström hennes tillbedjare. Fransmännen gåfvo Scribes »le Parrain» med mr Francisque i titelrollen, och programmet afslutades med »Lilla slafvinnan», där recettagerskan hälsades med sedvanligt bifall. Mellan pjäserna utförde hofkapellet uvertyren till »Elverhöi», och Prosper Sainton bidrog med en violinkonsert.
Pixérécourts rysliga treaktsdrama »Coelina» från århundradets början hade Karolina Bock den dåliga smaken att reprisera på sin recett 18 september med Fanny Hjortsberg i titelrollen. Efter 7 oktober följde den »Supplikanternas» exempel och syntes aldrig mer på spellistan. Uvertyren till »Gustave ou le bal masqué» af Auber (Paris 1833), som här gafs första gången, gjorde ej den effekt, som den hade bort göra, kanske till följd af den svaga instrumenteringen eller möjligen på grund af otillräcklig inöfning.
