314
Sid. 75.
Ferdinand Hoppe uppträdde 17 år gammal 1834 tillsammans med den framstående premiärdansösen Lucile Grahn i en Pas de deux af Bournonville och visade sig vara i besittning af ovanlig styrka och behag. I dansens gymnastik utvecklade han sig med sin lilla välväxta figur och sin stora spänstighet till en virtuos af första rang, elegant och lätt, elastisk och liflig, men för balettens mimiska del blef han aldrig af någon betydelse.
Karoline Fjeldsted, född 1821, var dotter till en hoflakej och kom som barn till Det Kongeliges balettskola. Första gången hon gjorde sig fördelaktigt bemärkt var 1837, då hon som Fatme i »Brama og bayaderen» täflade med Lucile Grahn, och sedan denna lämnat Det Kongelige, blef Karoline under flera år balettens främsta kraft på spinnsidan. Hon var icke någon skönhet, men ägde en vacker, smärt och smidig figur och utvecklade hastigt en koreografisk skicklighet till den grad, att hon vann ett ansedt namn icke blott i Köpenhamn, utan äfven på flera af utlandets större scener. Ett af hennes mest beundrade partier var fiskarbruden i »Napoli». 1849 blef hon gift med den framstående violoncellisten Kellerman (se sid. 95) och dog 1881.
Augusta Nielsen (1822—1902) var dotter till en portvakt vid Frimurarlogen i Kongens By, hvilken enkle och hederlige man om kvällarna tjänstgjorde som kontrollör vid Komediehuset vid Kongens Nytorv. Hon och hennes två systrar blefvo elever vid den kungliga balettskolan, där August Bournonville, återkommen från sexåriga studier i Paris under Gardel och Vestris, just påbörjat den verksamhet, som skulle åstadkomma en fullständig pånyttfödelse inom den danska baletten. Efter några års förlopp blefvo Augustas systrar gifta, den ena med en läkare, den andra med en officer. Själf blef hon balettens strålande stjärna, sedan hon 1842 hemkommit från en ettårig vistelse i Paris, där hon
